Igår kom jag ut till stallet sent, och eftersom det höll på att bli mörkt höll vi oss i paddocken. I början var Bellis stel och tjafsig, körde upp huvudet och bet fast i bettet så det blev pannkaka av alltihopa. Men efter ungefär 20 minuter hände det något, och han blev mycket mjukare och behagligare att rida :) Sista 10 minutrarna red jag utan stigbyglar för att skona mitt knä, och då gick det ännu bättre. När vi ridit i 50 minuter var Bellman riktigt trött och fick gå in och käka upp resten av sitt em-silage :)