Jag undrar vem jag skulle ha varit nu om det inte vore för Bellman? Han har varit min bästa vän i många år och jag har en känsla av att jag inte alls skulle vara samma Sara utan honom. Han har lärt mej tålamod, att jag måste tro på mej själv, han har gett mej självförtroende och varit den jag har kunnat prata med allt om.

Ni ska bara höra när vi är ute och rider själva, jag babblar med honom som om han vore en människa. Berättar allt som finns i hjärnan, är jag ledsen så gråter jag när vi skrittar i skogen, är jag glad sitter jag och småskrattar hela ridturen. Har det hänt någonting får han höra allt om det!

Ibland när jag gör något vardagligt med honom kommer jag att tänka på vilken tur jag haft som har honom i mitt liv. Älskade ponny!